Hinduism i Sverige

HSS FAKTABLAD - HINDUISMEN I SVERIGE
En kort tillbakablick

Författat av Hinduiska Samfundet i Sverige (HSS) 2000.

Ganesh

Ända sedan andra världskrigets slut har det funnits indier - och därmed hinduer - i Sverige. Den första indier som invandrade lär ha kommit till Sverige år 1944. En mindre grupp indiska invandrare bestående av ingenjörer, läkare och studenter flyttade till landet under 50- och 60-talen. Den indiska ambassaden etablerades 1951 i Stockholm. Indiens förste ambassadör hette R.K. Nehru (farbror till Indiens förste premiärminister, Pandit Jawaharlal Nehru). Air India öppnade ett kontor 1956. Indiska Statens Turistbyrå öppnade 1968. Under 70- och 80-talen kom ett större antal hinduer, bland annat 500 "Uganda-asiater": indier som 1971 flydde från diktatorn Idi Amins skräckvälde. 1980-talet bevittnade flera flyktinggruppers ankomst: sikher och hinduer från den oroliga Punjab-provinsen, samt tamiler från inbördeskrigets Sri Lanka. Under 80- och 90-talen började även anhöriginvandringen att ta fart.

Efter 50 år ligger antalet hinduer i Sverige på mellan 7.000 och 10.000 personer. Hinduerna är geografiskt koncentrerade till ett fåtal storstäder: Stockholm, Göteborg, Malmö/Lund och Uppsala. Dessutom återfinns de numera 1.000-1.500 Uganda-asiaterna i Jönköping, Mariestad, Borås och Trollhättan. ISKCON (i dagligt tal kallat Hare Krishna) omfattar ett tusental själar, de flesta konverterade svenskar. I Sverige finns också cirka 1.000 sikher, 15.000 buddhister och 500 zoroastrier från Iran. Dessa religioner kan sägas ingå i den större indoeuropeiska religionsfamiljen, på samma sätt som judendom, kristendom och islam ingår i den semitiska familjen.

Vad gäller den religiösa infrastrukturen har hinduismen gradvis slagit ner fastare rötter i Sverige. Hinduismen är som bekant en individ- och familjebaserad religion, och kan utövas i hemmet eller i naturen likaväl som i ett tempel. Denna organisationsform, som ju överensstämmer väl med moderna levnadsmönster, låg emellertid länge religionen i fatet vad gäller interaktionen med det svenska samhället. Eftersom man inte uppvisade ståtliga byggnader, radiosända gudstjänster eller andra manifestationer kunde man heller inte deltaga i den offentliga dialogen eller synliggöras för den bredare allmänheten. Hinduismen torde än i dag vara den mest anonyma av de fem stora världsreligionerna i vårt land.

Under 70-talet började hinduerna att organisera sig. I Jönköping bildades 1974 Hindu Union, en förening för Uganda-asiatiska hinduer. I Mariestad grundades ett tempel och i Trollhättan en hinduisk förening. I Stockholm bildades under 1980-talet Hindu Mandir Society, en förening som 1999 kunde kröna en mångårig kamp med invigningen av Stockholms första stora hindutempel i Helenelund. Den bengalisk-hinduiska föreningen Bangiya Sanatan Samaj (BSS) har firat större högtider i 12 års tid, genom att tillfälligt hyra lokal i Rågsveds Folkets Hus. Under 90-talet etablerade den tamilska föreningen ett tempel i Enskede. Även i Uppsala har bengaliska hinduer bildat en förening för att fira större högtider. Hinduiska världsrådet (VHP) som har en sammanhållande och koordinerande roll, bildades och registrerades i Järfälla kommun i början av 90-talet.

I samband med att lagen om registrerade trossamfund trädde i kraft den 1 januari 2000 inleddes också en debatt bland landet hinduer om en formalisering av det samfund som de hinduiska grupperna tillsammans utgör. (Här kan den judiska organisationen i landet utgöra ett exempel). En registrering av det hinduiska samfundet har erhållit starkt stöd från samtliga hinduiska organisationer i landet. Ansökan kommer att lämnas in till Kammarkollegiet inom en snar framtid.